Leoleva

Jag vill verkligen påminna om att Raniah finns här hos oss på Leoleva. 🤍

Det jag själv älskar med hennes massage är sättet hon möter kroppen på. Mjukt, men samtidigt stadigt. Hon har fasta, trygga händer, men pressar aldrig kroppen förbi det den är redo för.

Hon känner in. Lyssnar. Väntar in.

Det är nästan som att hon läser kroppen som musik, fast det hon lyssnar efter är nervsystemets signaler.

Hon arbetar intuitivt med tryck, tempo och närvaro tills kroppen börjar släppa taget och gå ner i varv. När kroppen väl landar där blir den också mer mottaglig för att slappna av i spänningar och områden som hållit emot.

Det är det jag tycker är så speciellt med henne. Hon följer inte bara en färdig mall, utan möter kroppen där den är just den dagen.

Och för dig som gillar stadiga händer och ett tydligare tryck finns det absolut där. Vill du ha en mjukare behandling anpassar hon självklart massagen efter dig.

Jag har själv fått massage av Raniah och tycker genuint att hon är otrolig på det hon gör. Det finns en trygghet, närvaro och omsorg i hennes sätt att arbeta som är svår att förklara med ord.

Det behöver upplevas.

Du hittar Raniah här hos oss på Leoleva och du kan använda ditt friskvårdsbidrag via Epassi och Benifex. 🤍

Du bokar henne enkelt via Leolevas BokaDirekt.

/ Nina, Leoleva

Leoleva Kundalini Bodywork facilitator | Energi/kroppsterapi | Andningscoach | Stresscoach | healing | Kanalisering |

Har du friskvårdsbidrag kvar att använda? 🤍
Unna dig en stund för återhämtning med Japanese Head Spa hos Leoleva i Växjö. Välj mellan 55–90 min och boka den behandling som passar dig bäst.

Friskvårdsberättigat via Epassi och Benifex. 🍃

Den paradoxala sanningen om frihet.

Jag har fått en djup insikt om vad frihet faktiskt betyder för mig i kärlek. För min längtan efter frihet har aldrig handlat om att vilja ha fler människor eller fler relationer. Den handlar om att få vara så fri att jag faktiskt kan känna vad som är sant för mig.

Jag vill inte att någon ska välja mig för att den är rädd för att förlora mig. Och jag vill inte välja någon annan för att jag är rädd för att förlora dem. Jag vill inte lova bort morgondagens version av mig själv för att skapa trygghet idag.

Det är där jag har börjat förstå vad det faktiskt innebär att välja sig själv. Det betyder inte att välja bort kärleken. Det betyder att jag slutar välja bort mig själv för att få behålla den.

Jag vill kunna stå kvar i mig själv och samtidigt älska en annan människa fullt ut. Utan att äga, hålla fast eller kräva garantier för framtiden. Jag vill kunna älska någon utan att deras frihet blir ett hot mot mig, och själv få vara älskad utan att behöva ge upp min frihet för att bevisa att min kärlek är sann.

Och där finns den paradoxala sanningen som har landat så djupt i mig:

När jag känner mig helt fri behöver jag inte fly.

När någon litar så mycket på min kärlek att jag får vara fullständigt fri, då finns det ingenting att göra uppror mot och ingenstans jag behöver ta vägen för att känna min frihet. Då kan jag faktiskt känna vad som är sant i mig.

Frihet för mig är inte att vilja ha fler. Det är att inte behöva äga varandra för att våga älska varandra.

Att veta att du är fri och ändå se dig välja mig. Att veta att jag är fri och känna att jag väljer dig. Inte för att vi har låst fast varandra i ett löfte, utan för att valet får fortsätta vara levande.

——>

Det är väl ingen som har undgått hur mycket jag älskar att gå barfota 😂🦶

Jag går helst utan skor så länge det bara går och är absolut den personen som fortfarande envisas med flipflops långt in på hösten. Typ november. 😂

Så varje år tar det emot lite när det börjar bli dags att acceptera verkligheten och hoppa i höstskorna igen.

Men varje år blir jag också lika glatt överraskad när jag kliver i mina barfotaskor från Nordeka och inser att mina fötter faktiskt fortfarande får känna sig fria. 🙏

De är så otroligt bekväma, mjuka och sköna. Fötterna får plats, tårna får röra sig och jag slipper den där instängda känslan som jag så lätt får i vanliga skor.

Och jag vill verkligen tipsa om just Nordeka, för det här är ett företag som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. ❤️

Jag känner människorna bakom och vet hur mycket hjärta, omtanke och kärlek som ligger bakom det de skapar. Och när jag dessutom genuint älskar det de gör, då vill jag ju att ännu fler ska hitta dit. Hela vår familj går i deras skor och älskar dem. 🥹❤️

Så från en barfotaälskare till en annan. Om du är nyfiken på barfotaskor eller bara längtar efter skor där fötterna faktiskt får fortsätta vara fötter, kika in hos Nordeka.

För mig handlar barfotaskor egentligen om något väldigt enkelt. Att börja bry sig lite mer om sina fötter och förstå hur viktiga de faktiskt är för hela vår kropp.

Vi står, går och bär hela våra kroppar på dem varje dag.

Så ta hand om era fötter. Låt dem få vara fötter. 🦶❤️

För mig börjar en bra relation med att jag kan stå kvar i mitt eget center och samtidigt vara nära dig.

För när jag inte riktigt känner mig själv är det lätt att börja formas efter den man älskar. Att långsamt tappa bort vad som faktiskt är jag och vad som blivit ett sätt att få relationen att fungera.

Jag vill kunna vara nära dig utan att lämna mig själv.

Och jag vill känna att vi pratar samma språk. Inte att vi är lika, utan den där vilan i att bli förstådd utan att behöva förklara hela min existens.

Men för att kunna möta dig som den jag faktiskt är måste jag först veta vem jag är.

Vad känner jag? Vad behöver jag? Vad vill jag? Var går mina gränser?

För hur ska jag kunna vara ärlig mot dig om jag inte först är ärlig mot mig själv?

Ärlighet i en relation börjar därför långt innan relationen. Den börjar i relationen till dig själv.

För mig är ärlighet så mycket större än ”jag ljuger inte för dig.”

Det är att våga visa vem jag faktiskt är. Vad jag känner, behöver, längtar efter och var jag står, även när sanningen är obekväm.

För först när du får möta den riktiga versionen av mig kan du också välja mig fritt.

När jag visar dig sanningen om vem jag är ger jag dig friheten att välja mig på riktigt.

Det är därför lögner gör så mycket mer än att gömma en sanning.

När sanningen försvinner börjar den andra människan leta efter verkligheten. Vad är sant? Vad vet jag inte? Kan jag lita på det du säger?

Och där föds lätt kontrollen.

När verkligheten inte längre känns pålitlig börjar relationen byggas kring rädsla istället för frihet.

Villkorslös kärlek betyder inte gränslös kärlek.

Jag kan älska hela dig och fortfarande stå kvar i mig själv. Jag kan låta dig vara fri utan att behöva kontrollera vem du är.

Och där tror jag den verkliga tryggheten finns.

Det här är jag. Vem är du?

Och om vi väljer varandra därifrån, då väljer vi varandra på riktigt.

Vi är nära utan att förlora oss själva.
Vi är också Fria utan att förlora tryggheten.
Och den friheten kräver sanning.

Igår var det 7 år sedan jag gifte mig med min bästa vän och livskamrat.
Och igår var det också 1 år sedan vi flyttade ifrån varandra och skildes åt.

Tänk att samma dag kan bära så stor betydelse i livet på helt olika sätt.

När jag tittar på de här bilderna känner jag fortfarande så otroligt mycket kärlek och tacksamhet. Vi hade gjort vår dag precis så som vi ville ha den, och den blev en av de vackraste stunderna i mitt liv. Ett minne jag alltid kommer bära djupt i mitt hjärta.
——->

Det som kom efteråt förändrar inte det.

Innan vi flyttade ifrån varandra bestämde jag mig för att jag ville försöka skapa en relation mellan oss bortom allt det som anses normalt efter en separation.

Jag förstod att vi skulle behöva kämpa för att komma dit. Jag förstod att människor skulle ha åsikter. Att det skulle finnas föreställningar om hur man “ska” vara efter en skilsmässa, vilka gränser man ska dra och vilken plats en människa från ens förflutna får lov att ha.

Men jag höll fast vid det som kändes sant för mig.

——->

Jag visste att jag inte skulle sluta älska honom.

Och någonstans började jag ifrågasätta varför jag ens skulle behöva göra det för att vi båda skulle kunna gå vidare.

Varför måste kärlek försvinna bara för att en relation ändrar form?

För mig handlade vårt uppbrott aldrig om att sudda ut det vi varit. Det handlade om att förstå att något behövde förändras.

Och det har tagit tid.

——->

Det tar tid att bryta gamla mönster och strukturer. Det tar tid att släppa rollerna man haft, samtidigt som man försöker hitta fram till vilka man ska vara för varandra nu.

Det har bara gått ett år och vi har fortfarande en lång väg kvar att gå. Vi har haft våra konflikter, våra sår, vår frustration och våra stunder där det varit svårt att mötas.

Men vi kämpar båda för att bevara det fina mellan oss.

Och idag är han fortfarande en av mina närmaste vänner.

Det är jag så otroligt tacksam för.

——->

För jag vill inte leva ett liv där människor måste försvinna ur mitt hjärta för att livet förändras.

Jag vill vara fri i mina relationer.

Fri att älska människor för den plats de faktiskt har i mitt liv, utan att samhällets normer ska bestämma vilken relation som får finnas bredvid en annan.

Och den dagen en ny kärlek får ta plats i mitt liv kommer det vara viktigt för mig att också få fortsätta vara fri där.

Att den människan förstår att ny kärlek inte behöver konkurrera med gammal kärlek.

Ingen behöver ersätta någon.

——->

Ingen kommer någonsin kunna ta hans plats, för den platsen är redan hans.

Han är människan jag byggde en familj med. Pappan till mina barn. En människa jag har delat en enorm del av mitt liv med och som på så många sätt varit en del av resan till den jag är idag.

Jag hade valt honom som pappa till mina barn om och om igen.

Och kanske är just barnen också den vackraste påminnelsen om varför jag aldrig vill göra vår historia till någonting fult. De består av oss båda. De bär delar av honom och delar av mig.

——->

Jag tror att vi ibland är så rädda för vad kärlek betyder att vi försöker kontrollera den.

Vi lär oss att när något tar slt ska vi stänga dörren. Att ett ex ska hållas på ett visst avstånd. Att en ny partner ska få en plats genom att någon annan flyttas bort.

Men jag vill inte leva så.

Jag vill inte sluta älska för att göra någon annan trygg.

——->

Jag vill hellre skapa relationer där tryggheten är så stor att kärlek får finnas i flera former samtidigt.

För kärleken jag känner till mina barns pappa betyder inte att vi ska vara gifta.

Den betyder inte att vi ska gå tillbaka.

Den betyder bara att jag älskar honom.

Och det får vara sant samtidigt som jag går vidare.

——->

Ett år efter vår separation trodde jag aldrig att det skulle kunna kännas så här bra.

Vi är inte färdiga. Vi lär oss fortfarande. Vi triggar fortfarande varandra ibland och vi behöver fortfarande hitta nya sätt att mötas.

Men när jag ser på oss idag är jag så stolt över att vi inte valde den enklaste berättelsen.

Att vi försökte välja kärleken framför bitterheten.

Friheten framför normen.

Och att vi lät vår relation förändra form istället för att kräva att allt det vackra mellan oss skulle dö tillsammans med vårt äktenskap.

——->

Grattis på vår bröllopsdag. ❤️

Det blev inte för alltid på det sätt vi en gång trodde.

Men du kommer för alltid vara en del av mitt liv, min historia och några av de vackraste kapitlen jag har fått uppleva.

Jag önskar dig all kärlek i världen.
För om det är någon människa som förtjänar att bli älskad, precis för den han är, så är det du. ❤️

Jag tror att en av mina största insikter den senaste tiden är hur lätt det är att fastna i andra människors resa. I deras mående, deras processer, deras potential och vilka vi vet att de skulle kunna vara.

Vi håller ibland så hårt i människor, relationer, gamla mönster och beteenden för att vi är rädda för vad som händer om vi släpper taget. Och någonstans på vägen kan vi själva bli stående.

Jag har gjort det många gånger.

Jag har sett människors högsta potential och velat dra dem dit. Velat få andra att förstå det jag själv har förstått och visa vad jag ser, vad jag känner och vad jag tror är möjligt.

Och jag inser nu att det inte är min uppgift.

För när jag hela tiden möter någon utifrån den jag vet att den skulle kunna vara, istället för den den faktiskt är, möter jag egentligen inte människan framför mig. Och då håller jag inte bara mig själv tillbaka, jag kan även hålla den andra kvar i känslan av att behöva bli någonting annat.

Jag vill inte göra det längre.

Jag tror att jag länge har förväxlat kärlek med att hålla kvar. Som om det mest kärleksfulla alltid är att lämna dörren öppen, fortsätta förstå, fortsätta se bortom det som är och fortsätta tro på det som skulle kunna bli. Men ibland tror jag att kärleken också behöver få innebära att släppa taget om formen någonting har haft.

Att låta det som är färdigt få vara färdigt.

Inte för att det som funnits saknar betydelse och inte för att kärleken försvinner, utan för att vissa saker inte kan fortsätta i samma form bara för att vi är rädda för vad som händer när vi släpper dem.

Ibland behöver någonting faktiskt få dö för att någonting nytt ska kunna få plats. Och det svåraste för mig har nog varit att förstå att jag inte behöver veta vad det nya är innan jag vågar släppa det gamla.

Jag vill låta människor få ha sina egna resor, komma till sina egna insikter och göra sina egna misstag. De får ha sin egen timing och hitta sin egen väg. Och framför allt vill jag ge mig själv samma frihet.

Jag känner mig färdig med att leva mitt liv i väntan. Färdig med att lägga min livsenergi på att försöka förändra, förstå, bära, dra framåt eller hålla ihop sådant som inte längre rör sig tillsammans med mig.

Det betyder inte att jag är färdigläkt. Jag tror inte ens att vi blir det.

Mörkret kommer fortfarande göra sig påmint, gamla sår kommer fortfarande kunna kännas och livet kommer fortfarande innehålla sorg, rädsla, förlust och perioder som gör ont. Men jag har förstått att jag får välja varifrån jag hämtar min kraft.

Och jag vill inte längre hämta den ur kampen.

Jag vill lägga min kraft på kärleken, ljuset, livet och det jag faktiskt tror på. Inte för att mörkret inte existerar, utan för att jag inte längre vill bygga mitt liv runt det.

Jag har sett mina mönster. Jag har mött mycket av det jag behövde möta och jag har förstått vad som har hållit mig kvar.

Och nu vill jag leva.

Inte vänta på att alla andra ska vara redo eller på att någon ska förstå. Inte vänta på att människor ska bli den version av dem som jag kan se inom dem.

Jag vill möta människor där de faktiskt är och låta dem själva bestämma vart de vill gå, samtidigt som jag fortsätter gå min egen väg.

För det är inte kärlek att hålla någon fast i min bild av deras potential. Och det är inte kärlek mot mig själv att stanna kvar i någonting bara för att jag fortfarande kan se vad det skulle kunna vara.

Kärlek måste också få vara friheten att låta någon vara precis där den är, samtidigt som jag ger mig själv friheten att fortsätta framåt.

Jag behöver inte längre ta med mig allt och alla dit jag ska. Jag behöver inte heller veta vad som kommer tillbaka, vad som förändras eller vad som väntar längre fram.

Just nu räcker det att veta vad jag inte längre vill hålla fast i.

Jag vet vad jag vill ge min livsenergi till nu. Jag vill ge den till kärleken, till livet och framför allt till det liv som faktiskt pågår framför mig.

TWIN FLAME 🔥

Det finns en paradox i twin flame-resan som är svår att förstå innan man faktiskt har känt den.

Vi tror så länge att valet står mellan att välja den andra eller att välja oss själva. Att om jag väljer dig överger jag mig, och om jag väljer mig måste jag släppa dig.

Men till slt kan de två valen bli samma val.

För först när jag väljer mig själv fullt ut kan jag också välja dig utan att behöva någonting från dig.

Det är där den feminina resan förändras.

Så länge hon jagar finns fortfarande ett behov av att få någonting tillbaka. Ett möte, ett svar, en bekräftelse eller ett val. Hon kan känna den djupaste kärleken hon någonsin har känt och samtidigt fortfarande bära rädslan för vad som händer om hon släpper taget.

När hon går hela vägen in i sig själv behöver hon inte längre hålla fast. Hon vet vad hon känner och hon vet vad som är sant för henne. Den sanningen behöver inte längre bekräftas av den andra människan.

Hon kan älska och samtidigt släppa fri.

Det är villkorslösheten för mig.

Att välja mig själv, mitt liv och min väg fullt ut, utan att behöva förneka kärleken jag känner för att göra det.

För den maskulina resan bär sin egen paradox. Han behöver friheten. Inte friheten från kärleken, utan friheten att själv få välja den.

Så länge den feminina håller fast, jagar, försöker skapa mötet eller väntar på att han ska bli någonting är han fortfarande bunden till hennes rörelse. Men när hon verkligen släpper honom finns det heller ingenting kvar att springa ifrån.

Han blir fri att fortsätta sin väg, möta sig själv och göra sina egna val. Och i den friheten finns också möjligheten att välja kärleken, för att valet då faktiskt är hans.

Det är därför jag ser twin flame-resan som en åtta.

Två energier, två individuella resor, sammanflätade men hela tiden i rörelse tillbaka mot sitt eget centrum. Ingen kan göra den andras resa. Den feminina kan inte dra den maskulina till kärleken och den maskulina kan inte ge den feminina den union hon ännu inte har funnit i sig själv.

Båda måste komma hem till sig själva.

Och där förändras också betydelsen av union.

Den handlar inte längre om att den andra ska göra mig hel. Jag är redan hel. Jag lever mitt liv, går min väg och vet min sanning. Därifrån väljer jag kärleken, för att kärleken redan finns i mig.

Och det är den vackraste paradoxen av allt.

När jag verkligen väljer mig själv behöver jag inte längre välja bort dig.

För när allt sökande, jagande och all förvirring tystnar finns bara sanningen kvar.

Jag har redan valt mig.
Och därför vet jag också vem jag har valt.

Jag behöver inte hålla fast i dig för att veta det.

Jag kan älska dig och samtidigt låta dig vara helt fri att göra ditt eget val.

Mitt val är redan gjort. ∞ ❤️

Jag gör nästan aldrig reklam för min healing.

Jag har alltid haft en stark känsla av att de människor som behöver komma till mig också kommer att hitta hit.

Men just nu känner jag att jag vill berätta lite mer om vad healing faktiskt innebär hos mig.

För mig är healing inte något märkligt eller svävande. Det är väldigt jordnära. Väldigt mänskligt.

Jag ser människan som en helhet – kropp, nervsystem, energi, tankar, känslor och det som pågår djupare inom oss. Därför arbetar jag också på flera plan samtidigt.

En stor del av behandlingen handlar om nervsystemet. Om beröring, trygghet och djup avslappning. Att hjälpa kroppen att släppa taget om stress och försvar och komma ner i ett tillstånd där den faktiskt får vila.

Men mitt arbete stannar inte vid kroppen.

Jag arbetar intuitivt med energi och kanalisering och känner in vad som finns hos personen framför mig just där och då. Vad du befinner dig i. Vad som håller på att förändras. Vad som behöver släppas, förstås eller få ta mer plats.

Ibland kommer det väldigt konkreta saker. Ibland handlar det om relationer, riktning, gamla mönster eller något du redan känner inom dig men ännu inte riktigt har vågat lyssna på.

För mig handlar healing inte om att jag ska tala om för dig hur du ska leva ditt liv.

Det handlar om att hjälpa dig komma närmare dig själv.

För när kroppen får landa, nervsystemet blir stillare och allt det yttre bruset tystnar en stund händer ofta någonting.

Det blir lättare att höra det som redan finns där.

Din egen riktning. Din egen intuition. Din egen sanning.

Det är i det utrymmet jag möter dig. 🤍

Min intuitiva healing finns även som friskvårdsbehandling och går att betala med ditt friskvårdsbidrag via Epassi.

Du kan boka din tid direkt via BokaDirekt eller hitta behandlingen i Epassi. 🤍

LEOLEVA • Växjö