JoyBeing Guidance

Vi vill så gärna bli sedda och hörda.
Men någonstans på vägen kanske du har lärt dig att det inte är tryggt och säkert att ta plats. Att prata om det du tycker är intressant eller roligt. Att uttrycka vad du känner.
Kanske möttes det med tystnad, med ilska eller med förminskande kommentarer.
Kanske lärde du dig att skämmas när du tog plats.
Som att du hade varit för mycket.
Pratat för länge om dig själv
Inte tillräckligt fokuserad på den andra.
Haft för starka känslor.

Som vuxen kanske du alltid svarar ‘bra’ på frågan hur du mår. Inte bara av artighet, utan för att det känns säkrast så.
Och sedan riktar du snabbt fokus tillbaka till den andra personen.
Hur mår du?
Hur går det på jobbet?
Vad händer i ditt liv?
Hur är det med familjen?
För där känns det tryggare.

Men innerst inne kanske du känner dig tom.
Inte riktigt sedd.
Inte riktigt hörd.
Kanske finns där ett litet stråk av ensamhet, trots att du är nära någon.

Att inte ta plats i en relation, att inte uttrycka det man faktiskt tänker och känner, kan vara ett sätt att skydda sig. Det betyder inte att det är fel. Nervsystemet gör bara vad det har lärt sig genom upprepade upplevelser av något som någon gång kändes hotfullt.

Men det behöver inte alltid vara så.
Du får ta plats med hela dig själv i relationer.
Du får prata mycket och länge om det som betyder något för dig.
Du får vara ärlig med hur du mår.
Du får säga vad du faktiskt känner.
I en trygg relation behöver du inte göra dig själv mindre för att få vara kvar.

Brus.

Vi är omgivna av så mycket brus, så många timmar om dygnet, att det inte är konstigt att vi går vilse ibland.

Brus i mobilen, laptopen, på jobbet, i tunnelbanan, på caféet, i matbutiken, i relationer.
Brus i form av åsikter, rekommendationer, information, perspektiv och förväntningar.

Och mitt i allt det där söker vi ofta svar.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vad behöver jag?
Vart är jag på väg?
Hur vill jag leva mitt liv?
Hur vi vill att hösten ska kännas? Vad är mitt nästa steg?

Men de svar som är sanna för dig hittar du sällan genom att söka utanför dig själv.
Och de kommer inte nödvändigtvis snabbare för att du försöker tänka fram dem. Pressa fram dem. Forcera dem.
Och de är verkligen inte så lätta att hitta när man inte kan höra sig själv tänka.

Ibland behöver man sänka volymen på bruset. Dra ner på mängden intryck.
Lägga ifrån sig mobilen, vila, ta en promenad utan något i lurarna.
Helt enkelt ge kroppen lite space,
För när bruset sjunker blir det lättare att höra vad som faktiskt pågår inom dig.

Jag hoppas att du, precis som jag, har haft möjlighet att sänka volymen lite i sommar och att du går in i hösten med mer klarhet och riktning.

Och ibland behöver vi stöd i att höra vår egen röst och hålla vår egen riktning när volymen på bruset höjs igen.
I somatisk terapi skapar vi utrymme för just det. Vi riktar uppmärksamheten bort från allt utanför, bort från allt du borde tänka, känna och göra, och närmare det som faktiskt är sant för dig. Så att du lättare kan komma i kontakt med vad du känner, vill och behöver. Så att du kan skapa mer inre trygghet, klarhet och frihet.

Du skapar inte din verklighet med en tanke.

Det är inte en enskild tanke som formar ditt liv.

Det är fokuset du återvänder till.
Platsen du kommer ifrån.
Om och om igen.

Kärlek och trygghet kan inte outsourcas.
Det kan inte först komma från någon annan och sedan bli stabilt i dig.

Förr eller senare behöver det börja inifrån.
Men hur gör man det?

Särskilt när man känner sig rädd, ledsen eller otrygg?

Man övar.
På att vara snäll mot sig själv.
På att stanna upp innan man agerar från rädsla.
På att känna in vad som är sant.
Vad man känner.
Vad man behöver.

På att reglera sitt nervsystem.
På att stanna kvar med sig själv i obekväma känslor.
På att vara den vuxna, vänliga närvaro man själv behöver.

Varje gång du stannar kvar hos dig själv bygger du trygghet.

Varje gång du tar hand om dig själv bygger du självkärlek.

Och när du börjar bygga kärlek och trygghet inifrån skapar du också större möjlighet för trygga och kärleksfulla relationer i ditt liv.

Inte som en quick fix.
Inte som en magisk formel.
Utan som en riktning.

Ett val.
En övning.
Om och om igen.

(Annons för egna tjänster)

Magnetiska personer känns ofta självklara.

Inte för att de aldrig tvivlar.
Inte för att livet alltid är enkelt.
Utan för att de inte lämnar sig själva för att bli valda.

De verkar sällan behöva jaga.
Saker kommer till dem.
Jobb.
Kärlek.
Pengar.
Möjligheter.
Som att de vore en magnet.

Men kanske handlar magnetism inte om att vara perfekt, snyggast eller mest självsäker.

Kanske handlar det om att stanna kvar i sig själv.
För när vi jagar något eller någon för att känna oss älskade, trygga eller värdefulla, kommer vi ofta från energin av att inte redan ha det.

Vi försöker skaffa något utifrån som vi längtar efter att känna inifrån.
Och när vi jagar riktar vi fokus bort från oss själva.
Mot personen.
Mot svaret.
Mot bekräftelsen.
Mot resultatet.

Då växer upplevelsen av brist.
Vi lämnar oss själva lite grann.

När vi istället stannar kvar i oss själva hämtar vi hem energin.

Vi säger till oss själva:
“Jag är redan värd det.”
“Jag är redan älskad.”
“Jag är redan trygg.”
“Jag litar på mig själv.”

Det skiftar fokuset inåt.
Tillbaka till dig.

Och då händer något.
Du blir tydligare.
Lugnare.
Mer hel.
Mer magnetisk.

Inte för att du försöker dra något till dig.
Utan för att du inte längre jagar.
Du är.

(Annons för egna tjänster)

Du som har följt med på den här resan och känner igen dig.

Du som längtar efter att stå stadigt i dig själv genom ovisshet.
Som inte bara vill överleva livet, utan faktiskt leva det.
Du som längtar efter att känna dig trygg inuti, oavsett vad som händer omkring dig.

Som är trött på att bli styrd av rädsla.
Som vill sitta vid ratten i ditt eget liv.

Du som längtar efter att känna dig älskad, sedd och hörd.
Som behöver någon som går bredvid dig när du vandrar vägen hem till dig själv.

Jag erbjuder 1:1-stöd i:
• Somatisk terapi
• Hypnoterapi
• Nervsystemsreglering

Allt börjar med en kostnadsfri konsultation där vi tillsammans känner efter om vi är en bra match för varandra.
Därifrån får resan ta den form och takt som känns rätt för dig.

Genom närvaro i kroppen, djup avslappning och inre processer får nervsystemet möjlighet att mjukna och det undermedvetna visa det som är redo att förstås, förlåtas och frigöras.

Inte för att du ska bli någon annan.
Utan för att du ska få komma närmare den du redan är.
Så att du kan återvända hem.
Till trygghet.
Till frihet.
Till lugn.

Varmt välkommen att höra av dig via DM eller via min hemsida. www.joybeing.se

(Annons för egna tjänster)

Frågan som förändrade mitt liv var inte:
“Varför gör han så?”

Frågan som förändrade allt var:
“Kan jag acceptera ovissheten?”

Vi kan inte kontrollera andra människor.
Inte hur de känner.
Inte hur de agerar.
Inte när de svarar.
Inte om de kommer tillbaka.

Men vi kan ta ansvar för vår egen reaktion.
När någon inte svarar.
När vi lämnas i limbo.
I tystnad.
I oklarhet.
Då vill vi gärna förstå varför.
Nervsystemet vill få ett avslut.

Så vi frågar:
Varför svarar han inte?
Varför hör han inte av sig?
Vad betyder det här?
Gjorde jag något fel?

Vi försöker hitta förklaringar.
Gör antaganden.
Är förstående.
Förlåtande.
Letar efter vad som helst som kan ge systemet lite lättnad.
Lite trygghet.
För en stund.

Men sanningen är:
Vi vet inte.

Och när frågan istället blir:
Kan jag vara okej med att inte veta?
Kan jag vara trygg ändå?
Kan mitt liv gå vidare?
Då händer något.

Då hämtar vi tillbaka energin till oss själva.
Då återvänder vi hem.
Till trygghet.
Till självrespekt.
Till suveränitet.

Och därifrån blir allting möjligt.

(Annons för egna tjänster)

Älska, tillåt och förlåt den del av dig som blev rädd.

Kanske stod du upp för dig själv.
Satte en gräns.
Uttryckte ett behov.

I ena stunden kändes det självklart.
Du visste vad du behövde.
Du visste vad som var sant för dig.

I nästa stund blir du plötsligt rädd.
Tänk om det inte var okej att jag uttryckte vad jag behövde?
Tänk om jag inte får vara kvar nu?
Tänk om jag blir övergiven?
Tänk om jag gjorde någon besviken genom att inte anpassa mig?

Och så kommer impulsen.
Impulsen att göra något.
Förklara.
Backa.
Släta över.
Rädda situationen.

Så att du får vara kvar.

Men stanna upp.
Innan du kompromissar med dig själv.
Innan du lämnar dig själv för att inte bli lämnad av någon annan.
Innan du dömer dig själv och tänker att du borde ha kommit längre.

Ta ett andetag.
Lägg märke till känslan.
Lägg märke till den del av dig som känner sig liten, rädd eller ledsen.

Och istället för att straffa den delen:
Älska den.
Tillåt den.
Förlåt den.

För den försöker inte förstöra något.
Den försöker skydda dig.
Den vill bara få bli sedd och hörd.
Och få veta att du stannar hos dig själv nu.
Att du är vuxen.
Att du finns här.
Att du inte längre är beroende av någon annan för att vara trygg.

Älska, tillåt och förlåt alla delar av dig själv.
Om och om igen.

(Annons för egna tjänster)

Att stanna hos dig själv bygger självrespekt.

Du känner dig orolig, ledsen, rädd.

Och kroppen vill att du ska skicka ett sms.
Förklara.
Anklaga.

Göra något för att få respons.
För att få lättnad från känslan.

Men innan du agerar, stanna upp.
Vad händer om du inte får det svar du hoppas på?
Kan du ändå stanna kvar i dig själv?
Kan du ändå vara okej?
Kan du fortsätta med din dag?

Om svaret är nej kanske det mest kärleksfulla är att inte agera från just den känslan.
Inte än.

Varje gång du inte skriver.
Inte jagar.
Inte förklarar.
Inte överger dig själv för att få något av någon annan.

Då bygger du:
självkärlek
självrespekt
och trygghet inifrån.

Det är självledarskap.
Det är att vara sin egen bästa vän.
Det är att bygga tillit till sig själv.

Tillit till att oavsett vad som händer så håller jag mig själv.
Jag finns här för mig själv.
Jag lämnar inte mig själv.

Om det här väcker något i dig är du varmt välkommen att höra av dig.

(Annons för egna tjänster)

Du som bär mycket ansvar.
Som alltid tar hand om alla andra först.
Som vilar när allt är klart. Om ens då.
Som anpassar dig lite för att inte bli lämnad.
Som känner av stämningar och bär andras känslor.
Som faller genom dig själv när någon blir oförutsägbar.
Som är din egen största kritiker.

Det är inget fel på dig.
Och du behöver inte fixas.
Men det går att mjukna.
Det går att hitta hem till sig själv.
Och du behöver inte bära allting ensam.

I somatisk terapi arbetar vi tillsammans med kroppen, nervsystemet och det som finns under ytan av tankar, prestation och kontroll.

I ett tryggt rum får du möjlighet att sakta ner.
Andas ut.
Lyssna inåt.
Och ta hand om det som längtar efter att bli sett, hört och hållet.

Genom djup avslappning, närvaro i kroppen och guidade inre processer får det undermedvetna och nervsystemet visa det som är redo att frigöras.

Inte genom att pressa fram förändring.
Utan genom att skapa förutsättningar för den.

Mitt mål är inte att göra dig till någon annan.
Mitt mål är att hjälpa dig komma närmare den du redan är.

Jag erbjuder 1:1-stöd i Stockholm, digitalt via Google Meet och via telefon.

Om det här resonerar med dig är du varmt välkommen att höra av dig via DM eller via min hemsida.
www.joybeing.se

(Annons för egna tjänster)

Om du hedrar dig själv - vad behöver du egentligen just nu?

Ibland vet vi precis vad vi vill.
Vi vill att någon ska höra av sig.
Vi vill träffa någon vi längtar efter.
Vi vill få ett svar.
Vi vill att något ska lösa sig.
Vi vill att det som känns osäkert ska bli tryggt.

Men det är inte alltid samma sak som vad vi behöver.
När vi är ledsna, rädda eller längtar efter någon kan hela vårt fokus hamna utanför oss själva.
På den andra personen.
På nästa sms.
På nästa möte.
På nästa möjlighet.

Och då är det lätt att missa den viktigaste frågan:
Vad behöver jag just nu?
Inte imorgon.
Inte när allt har löst sig.
Just nu.

Kanske behöver du vila.
Kanske behöver du äta något.
Kanske behöver du gråta färdigt.
Kanske behöver du en promenad.
Kanske behöver du en varm dusch.
Kanske behöver du någon som håller om dig.
Eller så behöver du hålla om dig själv.

Det är inget fel på längtan.
Det är inget fel på att vilja.
Men ibland är det mest kärleksfulla vi kan göra att lägga viljan åt sidan för en stund och lyssna efter behovet.

För när vi börjar möta våra egna behov bygger vi något värdefullt:
Självtillit.
Självrespekt.
Inre trygghet.

Så om du stannar upp en stund:
Vad vill du?

Och vad behöver du egentligen?

(Annons för egna tjänster)