Standing Deer

“Naturen ber oss inte att tro.
Den ber oss att lyssna.
När vi blir stilla nog börjar vi minnas
att vi aldrig har varit skilda från den.”

— Standing Deer
Shamanism och naturens kraft

Nymånens runläsning

12 augusti 2026
Nymåne under solförmörkelsen

I kväll möts solen och månen i en solförmörkelse över oss. Vi står samtidigt under nymånen, den mörkaste punkten i månens cykel och början på något nytt. Hela veckan har jag fått till mig att det som sker där uppe också speglas här på jorden.

En solförmörkelse sker alltid vid nymåne, men den här kvällen känns större än en vanlig nymåne. Ljuset skyms för en stund och det som vanligtvis lyser klart för oss förändras. Det blir tyst på ett ovanligt sätt.

För mig handlar den här energin inte om att skynda fram och sätta stora nya mål. Den handlar mer om att stanna upp och lyssna.

Vad finns där när ljuset försvinner?

Vad hör vi när vi inte längre försöker se vägen framför oss? Så tänker jag just nu.

Kanske behöver vi inte alltid veta vart vi är på väg. Ibland börjar en ny väg med att vi vågar stå kvar i mörkret en stund. Ja, i en stund som ikväll, i nuet.

Runorna fördjupar detta budskap.

Den första runan är Ansuz.

Ansuz är runan för rösten, andetaget, kommunikationen och budskapet. Den uppmanar oss att lyssna, inte bara till orden omkring oss utan också till det som talar genom naturen, intuitionen, drömmarna och stillheten.

Under denna mörka nymåne känns Ansuz som en uppmaning att inte söka svaren för snabbt.

Lyssna först.

Kanske finns det redan ett budskap där som du ännu inte har blivit tillräckligt stilla för att höra.

Den andra runan är Raidho.

Raidho är resans och rörelsens runa. Den handlar om vägen vi vandrar och om att hitta vår egen rytm i livet.

Efter Ansuz blir budskapet tydligt.

Först lyssnar vi. Sedan börjar vi gå.

Men Raidho handlar inte om att springa mot nästa mål, känner jag nu. Den frågar snarare om den väg du går verkligen är din egen.

När vi lyssnar på det som är sant inom oss kan riktningen förändras. En gammal väg kan ta slt och en annan kan börja visa sig.

Den tredje runan är Isa.

Isa är isen.

Stillheten.

Pausen.

Det kan först kännas motsägelsefullt att Raidho, rörelsens runa, följs av Isa. Men kanske är det just här kvällens djupaste budskap finns.

All rörelse behöver stillhet.

Naturen vet detta.

Vattnet rör sig tills vintern kommer och isen lägger sig. Under den frusna ytan har livet inte försvunnit. Det väntar.

Isa påminner oss om att vi inte behöver tvinga fram nästa steg.

Ibland är stillheten själv en del av resan.

Tillsammans säger runorna

Lyssna. Vandra. Stanna upp.

Ansuz ber oss att höra budskapet.

Raidho ber oss att våga följa vägen som öppnar sig.

Isa påminner oss om att inte rusa vidare bara för att vi har börjat gå.

Den här nymånen under solförmörkelsen känns därför inte som en kväll där vi behöver bestämma hela vår framtid. Det känns mer som en stund att stanna upp. Det behöver inte bestämma allt ikväll.

Tvärtom.

När månen går framför solen och ljuset för en stund förändras får vi kanske en möjlighet att släppa behovet av att se hela vägen.

Vi behöver bara lyssna efter nästa steg.

Och sedan våga bli stilla igen.

Mina reflektioner

Det som berör mig mest i kväll är ordningen på runorna.

Ansuz. Raidho. Isa.

Först kommer budskapet.

Sedan kommer resan.

Sedan kommer stillheten.

Jag tycker om den ordningen eftersom den påminner mig om hur naturen själv rör sig. Ingenting växer hela tiden. Ingenting är ständigt på väg framåt.

Det finns en tid för att lyssna.

En tid för att gå.

Och en tid för att stå helt stilla.

Under kvällens solförmörkelse känns Isa därför inte som ett stopp för mig.

Den känns som en plats mellan två andetag. Två steg.

En plats där vi ännu inte behöver veta vad som kommer sedan.

Det är i nuet som den nya vägen börjar.

Standing Deer

Last night I woke before daylight.

Something called me outside, and when I looked up, the sky was completely open.

The Milky Way stretched above me. I could see so much. Stars upon stars, the great river of light crossing the darkness. That's were all my ancesters walk. I just stood there looking.

Now for tonight, the sky changes again.
On August 12, the New Moon passes between Earth and the Sun, creating a solar eclipse. Here in Sweden we will experience it as a deep partial eclipse. Around Stockholm, it begins at approximately 19:03, reaches its maximum at 19:56, and continues until around 20:46, close to sunset. Enjoy and be greatfull. You are part of it all.

Under the Same Sky

As above, so below.

Tomorrow, the sky will open in an unusual way.

Grandmother Moon will slowly move in front of the sun. Its an eclipse. The darkness of the New Moon carries stillness, and when night comes, the Perseid meteor shower will fill the sky.

The planets will gather as if reminding us that we are part of something much greater, a living web stretching far beyond what we can see.

Science speaks of orbits, gravity, and light.
For me, it also speaks of relationship.
Of how everything is connected.
As above, so below.

What is moveing across the heavens also awakening something in side of us.

The eclipse tells me that even light sometimes rests behind shadow. That the feminine is not afraid of the shadow, she embraces it.

The New Moon is always about new beginnings.
The falling stars become brief flashes of moments that will never come again. Showing us to stay in the moment.

The planets are saying that we are all travelling together through the same great mystery. Something bigger than us has controll over it all.

Tonight, when I look up, I will know that the same sky is above all of us.No matter who we are, where we are, no matter how far apart we may seem to be we are all standing beneath the same sky.

Standing Deer

www.standingdeer.se

Något stort rör sig över oss.

Den 12 augusti går Grandmother Moon in i mörker och passerar framför solen. En stor partiell solförmörkelse blir synlig över hela Sverige. Samtidigt samlas flera planeter på morgonhimlen och när natten kommer fylls mörkret av en stor stjärnfall.

As above, so below.

När så mycket rör sig ovanför oss kan vi också känna en rörelse inom oss. En nymåne bär alltid på början till något nytt, men först behöver vi stanna upp och lyssna.

Gå ut i naturen. Känn jorden under dina fötter. Lyft blicken mot himlen på natten.

Det är tid att arbeta med våra skuggsidor och att lämna det som vi inte längre behöver. Det är en tid att fråga sig själv: vad är jag redo att lämna bakom mig?

Känn efter.

Vad behöver jag släppa taget om nu?

Vad vill födas genom mig nu?

Himlen ger oss inga färdiga svar. Den visar oss vägen och påminner oss om att vi är en del av något mycket större som rör sig ovanför oss just nu.

Standing Deer

Jag vill passa på att berätta om min hemsida:

www.standingdeer.se

Här har jag samlat det jag erbjuder genom Standing Deer:

Helgretreater på Mofallet
Shamansk energi healing
Runläsningar
Shamanism och naturens kraft weekend
En kväll med Standing Deer
Stuguthyrning

Min bok Shamanism och naturens kraft
På hemsidan finns också länkar till Amazon, där min bok finns på både svenska och engelska.
Allt jag erbjuder har sin grund i naturen, närvaro, läkande och vår relation till den levande väven omkring oss.

Varmt välkommen att besöka sidan och läsa mer.
Standing Deer

www.standingdeer.se

Så som ovan, så också nedan

Under månens sista kvarter

I natt dansade Mormor Måne med de sju systrarna.

Plejaderna rörde sig bredvid henne mjuk och utmanande över natthimlen. Det är som en dans bland kvinnor. Där ovanför oss fanns ett överflöd. Inte det överflöd som finns i ägodelar, utan det som finns i närvaro, tillhörighet och i att vara helt levande i stunden.

Så som ovan, så också nedan.

Mormor Måne hade just passerat sitt sista kvarter och släppte långsamt sitt ljus. Hon visade oss reflektion, förlåtelse och en stillhet. Men den bygget på en ny energi.

Mormor måne är nu vaksam och lyssnade med hela sitt väsen. Hon visste när hon skulle vara stilla och när hon skulle ta nästa steg.

Den spirituella energin i Lejonportalen den 8/8 talar om uppvaknande och om att kliva genom en dörr. Men under månens sista kvarter vänder dörren oss inåt. Hos oss blir en stilla glänta i den vilda skogen, där gamla mönster börjar lossna och allt som inte längre behövs får falla bort.

Sommarvärmen håller fortfarande fast, men snart kommer det efterlängtade regnet. Naturen vet när det är dags att hålla kvar och när det är dags att släppa taget.

Vi blir ombedda att göra detsamma.

Att släppa gammal ilska, skuld och identiteter som inte längre tillhör oss. Att lita på det som finns kvar när vi har lagt ner det som blivit för tungt.

Vi håller inte på att bli någon ny.

Vi återvänder till det som alltid har varit sant under alla lager.

Ljuset finns inte bara ovanför oss eller bortom oss. Det lever inom oss, stadigt och orubbligt.

Allt som sker ovanför oss speglas i oss alla här nere.